Måste sova egentligen, men ska posta en liten uppdatering. Jag har haft stora problem med den s k "postmodernismen". Till att börja med var det fullständigt obegripligt för mig som ju kommer från ett "studieovant" arbetarklass-hem, men trodde att om jag bara hade haft en bättre förmåga hade jag kunnat inse vad det handlade om.
Ja postmodernismen har ju på sätt och vis följt efter mig, ända sen jag började läsa på universitetet, och aldrig kunde jag förstå vad det var. Ja än i denna dag fattar jag det inte.
Jag blev mer å mer skeptisk, fina termer hit, och fina termer dit, svåra ord, och väldigt mycket ordbajs, sida upp och sida ner, ord till synes helt orelaterade staplade efter varandra. "Dekonstruktion", "diskurs" osv. Högar med texter.
Sen hände någonting för några månader sen. Det var då jag fick klart för mig att självaste Noam Chomsky upplevde liknande problem som jag hade med postmodernismen. Wtf, tänkte jag, en av vår tids skarpaste hjärnor. Det här var en upprättelse, och jag förde den vidare till min klasskamrat A. som var lika förbluffad som jag, "Noam Chomsky" sa han effektfullt, sen sa han nåt om att "då kanske vi inte är helt hopplösa då trots allt". Jag kunde bara instämma.
Nu har jag hittat en annan väldigt fin text om vänstern och postmodernismen, som var "right up my alley". Här är länken.
Konkret-het ftw!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag är också lätt förvirrad av postmodernismen. Jag tror jag lärde mig mest om den på vår populärkulturella kurs. Men det finns en hel del bra grejer med den som rör genus och etnicitet. Det där med förtrycksamverkan är ju inte helt fel. Fast jag hatar att allt ska kläs i fina ord till oigenkännlighet så att bara de insatta fattar vad man menar. Så tror jag inte att man vinner folks sympati.
SvaraRadera