funderingar

Jag har läst lite i tidningarna som jag lånade på Umeå LS, och jag har funderat lite mer. Jag har kommit fram till att det är mycket viktigt att organisera sig så att säga - gå med i facket, det är den enda chans vi har, för ensamma kan vi inte göra mycket, kanske inget. Arbetarna måste stå tillsammans mot högern.

Så då måste man gå med i ett verkligt fackförbund, inte ett s k "gult fackförbund" som sitter i knäet på arbetsgivarna. Och så vitt jag vet är SAC det enda stridbara fackförbundet i Sverige, kanske finns det något mer men har inte hört från det än i alla fall. Kanske är det så att SAC är det enda icke-gula fackförbundet i Sverige.

De andra facken styrs av pampar, och fattar beslut över huvudet på de medlemmar som direkt berörs av besluten. I SAC fattas inte beslut över huvudet, utan det är de som direkt berörs av besluten som fattar dem. Utöver detta är SAC vad jag vet det enda fackförbund som även är öppet för s.k. "papperslösa".

Det lutar allt mer åt att jag går med. Kampen kan ju inte föras ensam och en blogg hjälper inte mycket! =) Jag har tänkt på när/om jag ska löneförhandla. Nuförtiden är "individuell lönesättning" mer norm än undantag, och jag vet att jag inte skulle klara att sitta med chefen och förhandla min lön. Chefen skulle köra över mig.

Men det handlar också om solidaritet, att stödja sina kamrater i facket. Och få stöd av dem. Ju fler som organiserar sig desto bättre. Tillsammans är vi starka.

Men jag ska fortsätta överlägga med mig själv, innan jag slutgiltigt bestämmer mig.