Från ord till handling

Idag har jag gått från ord till handling. Jag har besökt Umeå LS, alltså syndikalisterna, och ställt lite frågor, köpte några böcker och lånade några tidningar. Jag fick ett mycket gott intryck och funderar på att gå med. Men vill inte göra det förhastat, vilket annars är något jag brukar göra. (Göra något förhastat alltså.)

Nu har det i och för sig gått några år som jag varit intresserad av syndikalismen, så det kanske inte skulle vara så förhastat. Jag vill dock inte att det ska bli som det brukar bli för mig: jag engagerar mig 100% nån månad, sen blir jag trött och orkar inte mera. Den här gången tänkte jag att ett eventuellt medlemskap skulle vara baserat på långsiktiga planer. Därför är det bättre att om jag går med, inte tar på mig jättemycket, utan gör lite grann och sen kanske trappar upp - hellre än tvärtom!

Jag fick en del funderingar uppklarade. T.ex. har jag undrat över det här med röstning, om det finns någon allmän hållning inom syndikalisterna att man inte ska rösta i valen - men någon sådan allmän hållning finns inte. Syndikalisterna är partipolitiskt obundna, de vill undvika de schismser som många vänstergrupperingar är plågade av, men det betyder inte att medlemmar inte kan rösta på vilket parti man nu finner vara det man vill rösta på - eller avstå rösta (för den delen).

De vill gärna samarbeta med andra vänsterorganisationer och -partier när det är påkallat. De försöker finna likheter snarare än motsättningar.

Sen har jag funderat över det här med välfärdsstaten. Vad jag förstår anser vissa vänstergrupper att välfärdsstaten inte ska försvaras mot de borgerligas attacker. Jag vet inte exakt varför de anser detta, men jag antar att det har att göra med att de anser att det viktigaste är att arbeta för revolutionen och avskaffa kapitalismen och det privata ägandet av resurserna, vilket då skulle göra att välfärdsstaten inte behövs.

Nåväl, jag tycker att man ska försvara den välfärd vi har här och nu, eftersom den för många människor är det sista de har kvar här i livet. De borgerliga arbetar alltid för att skära ner så mycket som möjligt på välfärden och det får katastrofala resultat i människors vardag. Tänk på de idag i Sverige som är cancersjuka och inte har många månader kvar att leva men tvingas ändå jobba. Såna attacker från borgerligheten måste bekämpas. Eller när borgarna skär ner på t.ex. vård, och sen när den offentliga sektorn fungerar så dåligt (självklart p.g.a. borgarnas nedskärningar) så pekar de finger och säger att "se offentliga sektorn funkar inte, därför måste vi sälja ut, privatisera." Ja klart det inte fungerar när man halverar resurserna. Det är givetvis ingen slump, utan deras uttalade taktik.

Vi måste försvara välfärden och den offentliga sektorn. Det förhindrar inte att man kan ha mer övergripande visioner om ett framtida samhälle, fritt från klyftor och privat ägande, ett demokratiskt, socialistiskt samhälle. Det anser jag.

Och det gör syndikalisterna också, fick jag klart för mig idag.

Det var intressant och kul idag.

(Eventuella missförstånd och konstiga formuleringar är mina!)