postmodernism II

Jag tror att en stor orsak till postmodernistiskt pladdrande är liberalismens fullständiga genomslagskraft, att marknadens religion gjort många till nihilister och cyniker, kanske speciellt de som drömde om en annan värld men blev desillusionerade av socialismens förfall till stalinism och diktatur.

Även om vissa delar i postmodernismen säkerligen är bra, tror jag att mycket av det är en slags avancerad form av självömkan, kanske sprungen ur högavlönade intellektuellas känslor om att deras på ekonomi rika liv, kändes så hemskt tomma. De kunde inte tro på något, så till den milda grad att de kände sig tvungna att utveckla en ideologi om att det inte finns något att tro på, som de kunde tro på. Att tro på att det inte finns något att tro på, är ju också nåt. Så kunde de fylla sina liv med aktiviteter de kunde tro på, deras liv fick mening av det inte hade någon mening.

Jag tror att det att många intellektuella lämnade visioner om en annan värld, till förmån för postmodernistiskt flummeri, var det bästa som kunde hända kapitalisterna. De fortsätter profitera på abetarklassens arbete och är säkerligen nöjda om de intellektuella är upptagna med navelskåderi, snarare än att ifrågasätta systemet.

Liberalismen sträcker sig så långt, in i oss utan att vi vet om det själva, individualismen har påverkat oss alla, och vår kultur. Är inte mycket av postmodernismen sprungen ur individualismen? Kommer det hela inte ur kapitalismens nihilism, där det enda som är viktigt är att konsumera? En slags skräddarsydd ideologi för den i ett kapitalistiskt system boende människa? Vi ska förverkliga oss själva, följa vår egen sanning, uppfinna oss själva, skapa oss en identitet, och sen när den blivit gammal, skapa en ny identitet, dra vidare, slänga och köpa nytt, i ett rastlöst konsumerande av meningslösa föremål, ja konsumera en identitet - alltmedan kapitalisterna blir rikare och rikare. En splittrad, individualistisk arbetarklass inriktad på konsumtion utgör inget hot mot den härskande klassen och den rådande ordningen.

Postmodernism kommer inte störta kapitalismen, och den måste störtas, för det här håller inte längre. Jorden vi bor på är ingen postmodernist, den har en objektiv sanning och den är klimatet.

För övrigt: i och med det här inlägget tänker jag inte skriva mer om postmodernism, är less.