söndag, januari 24, 2010

under det rosa täcket


Jag skulle vilja rekommendera den här boken, den heter Under det rosa täcket och är skriven av Nina Björk. Det är ganska längesen den kom ut, och många har redan läst den, men inte alla.

Jag har dock inte läst hela, för jag hade lånat den bibblan och nån ställde sig i kö på den så jag var tvungen att lämna tillbaka den innan jag läst den färdigt. Men det jag hann läsa var mycket bra, väldigt upplysande och lärorikt. Den är konkret och rakt på sak, och sånt gillar jag. Det är tydligen en del postmodernistiskt influerade idéer i den, men som jag skrivit förut så tycker jag inte att allt som kommer från postmodernismen är dåligt, även om jag generellt sett är mycket skeptiskt inställd gentemot postmodernism (jag tror ju t.ex. på förnuft och att det finns en objektiv sanning). Jag vet inte ens allt vad som kommer ur postmodernismen (det är en riklig flora av material och allehanda idéer), och tänker heller aldrig ta reda på det, det är alltför ointressant för mig.

Den belyser könsroller, och hur feminismen tagits i besittning av det som i boken kallas "livmoderfeminister", eller "särartsfeminister", en feminism som i praktiken erkänner att ja män och kvinnor är annorlunda, och det beror inte på samhället och förväntade könsroller, utan på naturen. Det är enligt särartsfeminismen helt naturligt att män ska meka med bilar, och kvinnor ska ta hand om barnen och framhäva sin kvinnlighet självklart genom att konsumera för kvinnor helt naturliga produkter som parfym, smink, högklackat osv. Att kvinnor och män av naturen skapats sådana beror på att det är det bästa sättet för arten att överleva.

Det som är problemet enligt särartsfeminismen är att kvinnorollen nedvärderats, och att lösningen är att den uppvärderas, att det som är typiskt kvinnligt som att diska och laga mat, ska ges samma status som manliga aktiviteter: meka med bilen, vedhuggning(!), fiska och dylikt.

Allt är alltså bra precis som det är, naturen har skapat könsroller som "råkar" stämma överens med vad vårt samhälle värderar som kvinnliga aktiviteter respektive manliga.

Jag tycker det är ironiskt att särartsfeministerna menar att feminism är precis det som feminismen förut kämpade emot, de har tagit feminism och vridit runt den helt och hållet. Ungefär som om några "socialister" skulle säga att socialism betyder entreprenörskap, privatiseringar, inga skatter, egoism osv. Alltså precis vad det inte är. Alltså som om liberalerna skulle ta över socialismen och göra den liberal men fortfarande kalla den socialism.

Om det skulle hända skulle ju ingen tro på det, men särartsfeministerna kommer undan med det.

Ska låna den igen, eller köpa, så jag får läsa ut den. Det var en befriande läsning. Hmm om jag köper den på bokus får jag poäng på mitt medmera-kort.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar